Som all missbruk borjade allting med en smak. Det ar just sa historien om Alison Karlene Hodgins borjar, som med bara 18 ars alder borjade sitt aventyr i natdejtingvarlden. Och som alla andra unga vuxna gjorde han det med obetackt och viss cynism. I sitt samtal med Huffington Post, kommenterar kvinnan: “sjalv varje 18, i uppsyn basta vans kallare, inte svar rusig kungen billigt vin nar jag skapade en profil for henne som en fraktion fran ett skoj.” Men Hodgins visste inte att detta skoj skulle bli mitt i hans liv en tid senare.
Inom kort efter borjade Alison prova natdejting kungen egen hand. Som miljontals berattelser i varlden, Hodgins laddade ner Tinder gallande natten, enbart pro att senare angra sin tandstickor gallande morgonen och fortsatt att stryka din profil. Denna handling foljdes fran loftet att inte atervanda, men som hander med missbruk, varade hans ord inte pro lange.
Men vid denna tillfalle var Hodgins fortfarande nagotsanar sund. Faktum ar att smavaxt efter att hon borjade sitt aventyr i en varld fran onlinedejting och svep at vanster och hoger, hittade kvinnan en partner. Detta kondition varade ett ar. och det ar i slutet kissbrides.com de webbplatser nar den sanna historien borjar.
Ett lockton med dragkamp
“Efter uppbrottet sorjde sjalv forhallandet innan sjalv laddade ner en ny app. ” sager Alison och forklarar hur han lyckades pricka ytterligare tvenne potentiella par efter handelsen. Nej var inte turen pa hans blad. “Jag dejtade varje och en i tvenne manader.”
“Efter varje uppbrott sa sjalv till mig personligen att jag skulle plocka en aning epok. Jag ville fokusera gallande undertecknad personligen. Hon skulle fundera over vem jag varenda och vad jag ville. Sjalv skulle ej ladda ner nagon dejtingapp.” Men tva veckor senare, Alison vaknade med sin telefon i handerna och en App Store oppen med ordet “Dating” i sokfaltet.
Men varfor blir vi inte fri av dejtingappar?
Naturligtvis skulle det vara orattvist att skylla Alison personligen pro hennes dejtingappsberoende. Fastan allting, de ar ett medium som all andra att matta ett fran de viktigaste manskliga behoven: vilja om tillslutning.
I sjalva verket ar det just detta behov som gor oss “beroende” av dessa applikationer. Hjarnan ar ett organ med slaende plasticitet, som kan omdana sin kemi som genmale pa en specifik upplevelse, och karlek och fasthallande ar bland de mest kraftfulla som du kan kanna.
Enligt Dr. Michael Merzenich, Chief Scientific Officer pa Posit Science, dessa ar en fran de viktigaste upplevelserna som nagon kan ha i sitt leva. “sjalvklart kan dessa upplevelser skapa nagra fran de storsta forandringarna i hjarnan som en person kan uppleva”, kommenterar forskaren. Global DatingInsights.
Utover sina anforande ifall karlekens konsekvenser gallande den manskliga hjarnan, har Merzenich aven gjort en segment forskning om hur dejtingappar paverkar den. Arme forklarar hon va hander nar vi borjar svepa at vanster och hoger pa appar som Tinder, och varfor.
“Vi vet att nar en person gor nagot fruktbar, som att ga kungen en fantastisk dejt eller motas en rolig person, frigor hjarnan dopamin, en neurokemikalie forknippad med premie. Det intressanta ar att hjarnan inte behover fa beloningen pro att slappa dopamin; om hjarnan forutser att beloningen kommer i framtiden frisatter den ocksa dopamin.
Av denna motiv, nar en person borjar halka mellan potential tandstickor gallande en dejtingapp borjar hjarnan automatiskt forutsaga spanningen och beloningen fran en dejt och frigor dopamin.”
Men Merzenich ar ej den enda som har lyckats koppla detta sak till den manskliga kretsen. Dr Judson Brewer, i sin bok Det begarande sinnet, erbjuder aven en titt kungen denna effekt. Arme forklarar Brewer hur sociala appar fran nagot slag aktivera likadan “krets” som substanser som sprit, kokain, heroin, oxikodon och massa fler. Som svang ar har en dos Tinder i de flesta fall inte identiska forodande konsekvenser som de substanser som namns arme.
Natasha Dow Schull, antropolog och forfattare till en bok som kopplar inte fri till teknik, diskutera likheterna mellan spelautomater och dejtingappar. Som Schull kommenterar DailyBeastberoendet av dessa applikationer fungerar kungen motsvarighet satt som spelberoendet.
“Parallellerna finns i hur upplevelsen ar formaterad, oavsett ifall beloningar levereras eller inte. Ifall du inte vet hur sa du kommer att ringa eller nar, leder detta till mer uthalliga beteenden, som i sin svang ar de mest beroendeframkallande.
Du bygger den har forvantning, den forvantan bygger, och det blir en slags raddning nar du far en premie. Jackpotten, en ding-ding-ding, en matcha”.
Ett problem som drabbar vissa mer an andra
En granskning klar av Match, bekraftar antalet brukare som tenderar att atervanda till applikationen kungen en stadigvarande basis. Enligt webben, 15% av singlar kungen Tinder de kommenterar att de kanner sig bundenhet av processen letar efter en dejt.
Fran denna invanare ar det mannen som tar den storsta delen, med 97 % hogre tillfalle att bli pundare. Kvinnor utgor under tiden den minsta delen; men de ar 54 % mer benagna att drabbas fran utmattning efter denna process.
En tredjedel av anvandarna av dessa appar har aldrig gatt pa en dejt med nagon de har traffat pa dem. For detta sammanfattas allting till ett slags “videospel”. I en artikel forut BBC, Lucy Vine beskriver denna upplevelse som att “forvarva poang i ett videospel”. “Det ar ett tidsfordriv framfor tv:n nar jag ar uttrakad”, anser hon.
David Greenfield, professor i psykiatri vid University of Connecticut School of Medicine, haller med Natasha Dow Schulls och Lucy Vines resonemang. Framat tillagger han att i de flesta av dessa fall finns det inte ett dyft vi kan skapa forut att radda oss fran dessa beroendeframkallande kanslor.
Dopamin ar en maktig signalsubstans som ar kopplad till overlevnadskretsar som att intaga och sex, sa vi talar ifall att skrida emot nagot som biologiskt inneha utvecklats i hjarnan under tiotusentals ar.
Fran denna syfte kan en fran losningarna alska i att pa djupet fatta det att ha fler val kommer inte att skapa oss lyckligare. I sjalva verket, enligt Greenfield, “stressar det oss annu mer.”